Med den här kalkylatorn kan du beräkna fogmassa och den mängd som behövs för att fylla bygg-, monterings- och rörelsefogar. Beräkningen av åtgång per 1 m fog passar silikon-, polyuretan- och akrylfogmassor som används vid anslutningar, skarvar, fönsterkonstruktioner, fasader och våtutrymmen.
Förbrukningen bestäms utifrån fogens mått, tvärsnittsform, totala längd och ett materialpåslag. Resultatet anges i milliliter, liter och antal förpackningar med vald volym.
Beräkningsprincip. Mängden fogmassa beror på fogens tvärsnittsarea och längd. För att beräkna åtgång per löpmeter anges bredd och djup i millimeter. Eftersom 1 ml = 1 cm3 = 1000 mm3 ger bredden multiplicerad med djupet i millimeter samma siffervärde som förbrukningen i ml/m för en rektangulär fog.
Rektangulär fog. Modellen utgår från konstant fyllnadsbredd och fyllnadsdjup. Tvärsnittsarean är produkten av dessa mått. Formfaktorn är 1.
Åtgång per 1 m, ml/m = bredd, mm × djup, mm
Triangulär fog. En rätvinklig triangel används som modell, särskilt vid tätning av invändiga hörn. Bredd och djup motsvarar de två vinkelräta sidorna i tvärsnittet. Arean är hälften av arean för en rektangel med samma mått, så formfaktorn är 0,5.
Åtgång per 1 m, ml/m = bredd, mm × djup, mm × 0,5
Vid en bredd på 6 mm och ett djup på 4 mm är åtgången exempelvis 24 ml/m för en rektangulär fog och 12 ml/m för en triangulär fog. Båda modellerna förutsätter konstant tvärsnitt längs hela sträckan och fullständig fyllning av den beräknade volymen.
Total volym. Förbrukningen per löpmeter multipliceras med längden på en fog i meter och antalet likadana fogar. Resultatet är den teoretiska volymen fogmassa i milliliter utan appliceringsförluster.
Total förbrukning, ml = åtgång per 1 m, ml/m × foglängd, m × antal fogar
Materialpåslag. En angiven procentsats läggs till den beräknade volymen. Påslaget tar hänsyn till ojämna underlag, avvikelser i fogens geometri, förluster vid applicering och rester i förpackningen. Standardvärdet är 10%, men det kan ändras. I praktiken används ofta ett påslag på cirka 5-15 %, beroende på arbetsförhållandena.
Förbrukning med påslag, ml = total förbrukning, ml × (1 + påslag, % / 100)
En rektangulär fog med måtten 6 × 4 mm och längden 10 m kräver exempelvis 240 ml. Med 10 % påslag ökar volymen till 264 ml. Påslaget läggs på materialvolymen, inte på fogens mått.
Antal förpackningar. Total förbrukning inklusive påslag delas med volymen i en förpackning, angiven i milliliter. Samma beräkning gäller patroner, folieförpackningar och andra behållare med känd volym.
Antal förpackningar = förbrukning med påslag, ml / förpackningsvolym, ml
Avrundning. Det beräknade antalet förpackningar avrundas alltid uppåt till närmaste tiondel. Exempelvis visas 2,73 som 2,8 och 3,01 som 3,1. Heltal visas utan decimaler. På så sätt blir uppskattningen något högre utan att direkt avrundas till hela förpackningar.
Vid ett behov på 264 ml och en patron på 310 ml blir beräkningen exempelvis 264 / 310 = 0,8516 förpackningar. Efter avrundning uppåt visas 0,9. Vid köp av oöppnade förpackningar avrundas antalet normalt uppåt till närmaste heltal, alltså 1 patron i detta fall.
Omräkning till liter. Om förbrukningen med påslag överstiger 1000 ml visas även motsvarande volym i liter. Volymen i milliliter delas med 1000. Liter anges med upp till tre decimaler och milliliter med upp till två. Obetydliga nollor i slutet utelämnas.
Effektivt djup. Beräkningen ska utgå från det verkliga djupet på fogmasseskiktet, inte hela hålrummets djup. Om en bottningslist används begränsar den fyllnadsdjupet och minskar materialbehovet.
Fogmått. För små invändiga anslutningar används ofta bredder på cirka 4-8 mm och djup på 3-6 mm. Bredare byggfogar kan vara 10-15 mm eller mer. Värdena är vägledande. Faktiska mått väljs efter fogens funktion, förväntade rörelser och tillverkarens rekommendationer.
Verklig fyllnadsform. Rektangulära och triangulära modeller är geometriska approximationer. I en verklig fog kan fogmassans yta vara konkav eller konvex, och djupet kan variera längs fogen. Sådana avvikelser påverkar förbrukningen och bör beaktas när materialpåslaget väljs.
EN 15651 ”Fogmassor för icke-bärande användning i fogar i byggnader och gångtrafikområden”. Denna serie europeiska standarder anger krav på byggfogmassor efter användningsområde. EN 15651-1 avser fasadfogar, EN 15651-2 glasning, EN 15651-3 sanitetsfogar och EN 15651-4 fogar i gångtrafikområden.
EN ISO 11600 ”Byggnader. Fogprodukter. Klassificering och krav på fogmassor”. Standarden klassificerar byggfogmassor efter användning och prestanda, inklusive förmågan att ta upp rörelser i fogar.
Standarderna hjälper till att bedöma om ett material är lämpligt för en viss fog. Den geometriska volymberäkningen använder inga ytterligare standardbaserade faktorer. Formfaktorn 1 eller 0,5 bestäms enbart av tvärsnittets geometri.
Vid samma bredd och djup har en rätvinklig triangel hälften så stor area som en rektangel. Den teoretiska åtgången per meter triangulär fog är därför hälften så stor. Det gäller idealiserade tvärsnitt utan variationer som uppstår vid applicering.
En bottningslist begränsar fyllnadsdjupet och förhindrar onödig materialförbrukning. Ange det verkliga djupet på fogmasseskiktet ovanför listen, inte hela fogdjupet. Om fogen till exempel är 15 mm djup men fogmasseskiktet bara 6 mm används 6 mm i beräkningen.
Avrundning uppåt till tiondelar ger en något försiktig uppskattning samtidigt som den visar hur stor del av en förpackning som behövs. Exempelvis visas 2,35 förpackningar som 2,4 i stället för 3. För köp av förseglade patroner behövs 3 förpackningar, men decimalvärdet gör det lättare att uppskatta hur mycket som blir över.
När volymen beräknas i milliliter beror åtgången på den fyllda fogens geometri, inte på materialets kemiska sammansättning. Samma formel gäller därför för silikon-, polyuretan- och akrylfogmassor. Tillåtna fogmått och krav på fyllningen kan dock variera mellan produkter.
Kalkylatorn utgår från konstant fogbredd och fogdjup samt ett idealiserat tvärsnitt. Ojämna kanter, lokala breddökningar, extra material vid glättning och rester i förpackningen kan öka förbrukningen. Ett justerbart materialpåslag läggs till den beräknade volymen för att ta hänsyn till detta.