Kalkylatorn för luftomsättning per timme beräknar det luftflöde som behövs för att ventilera ett rum utifrån rumsvolym, luftomsättningstal eller antal personer. Beräkningen ger en preliminär uppskattning av ventilationsbehovet i bostäder, offentliga lokaler och arbetsutrymmen. Resultaten anges i m³/h och L/s.
Rumsvolym. Först multipliceras golvarean med rummets höjd. Arean anges i m² och höjden i m, vilket ger rumsvolymen i m³.
V = S × H
Här är V rumsvolymen i m³, S arean i m² och H höjden i m.
Luftomsättningstal. Anger hur stor luftvolym som ska passera genom ventilationssystemet under en timme i förhållande till rumsvolymen. Ett luftomsättningstal på 1 1/h motsvarar exempelvis ett luftflöde lika med en rumsvolym per timme, medan 2 1/h motsvarar två rumsvolymer.
Qv = V × n
Här är Qv luftflödet i m³/h, V rumsvolymen i m³ och n luftomsättningstalet i 1/h.
Exempel. Ett rum med golvarean 30 m² och höjden 2.8 m har volymen 84 m³. Vid luftomsättningstalet 1 1/h behövs ett luftflöde på 84 m³/h. Om talet höjs till 2 1/h ökar flödet till 168 m³/h.
Uteluftsflöde per person. För varje person anges den volym uteluft som ska tillföras per timme. Det totala luftflödet beräknas genom att multiplicera detta värde med antalet personer som samtidigt vistas i rummet.
Qp = N × qp
Här är Qp det totala luftflödet i m³/h, N antalet personer och qp uteluftsflödet per person i m³/h.
Standardvärde. Förinställt värde är 30 m³/h per person. Detta är ett riktvärde och inte ett generellt myndighetskrav. Beroende på lokalens användning och kraven på inomhusluftens kvalitet kan 20, 30, 40 eller 60 m³/h per person eller andra värden användas.
Exempel. Om 5 personer vistas i ett rum samtidigt och varje person behöver 30 m³/h blir det totala luftflödet 150 m³/h.
Beräkning enligt ett kriterium. Om endast luftomsättningstalet eller endast antalet personer beaktas, motsvarar det slutliga luftflödet resultatet av den beräkningen.
Beräkning enligt två kriterier. Båda luftflödena beräknas oberoende av varandra. Det högre värdet används som slutresultat eftersom det uppfyller båda de angivna kraven.
Qcalc = max(Qv, Qp)
Här är Qcalc det dimensionerande luftflödet, Qv flödet baserat på luftomsättning och Qp flödet baserat på antal personer.
Jämförelseexempel. Om beräkningen enligt luftomsättning ger 84 m³/h och beräkningen enligt antal personer ger 150 m³/h blir det slutliga luftflödet 150 m³/h. Resultaten adderas inte eftersom båda kriterierna är oberoende krav på samma luftflöde.
Omvandling av luftflöde. För att omvandla m³/h till liter per sekund delas värdet i m³/h med 3.6. Exempelvis motsvarar 150 m³/h 41.67 L/s.
Ql/s = Qcalc / 3.6
Avrundning. Luftflöde och rumsvolym visas med två decimaler. Onödiga avslutande nollor tas bort. Mellanberäkningar görs utan denna avrundning.
Luftomsättningstal. För grundventilation av bostadsrum används ofta riktvärden på 0.5-1 1/h. I rum med mer fukt, lukter eller andra föroreningar kan 2-6 1/h eller högre värden användas. Intervallen är inte generella myndighetskrav eftersom det nödvändiga luftutbytet beror på rummets användning och typen av föroreningar.
Antal personer. Beräkningen utgår från antalet personer som vanligtvis vistas i rummet samtidigt. Om beläggningen varierar bör det förväntade högsta antalet under dimensioneringsperioden användas.
EN 16798-1:2019. ”Byggnaders energiprestanda. Ventilation i byggnader. Del 1: Indataparametrar för inomhusmiljö vid utformning och bedömning av byggnaders energiprestanda avseende inomhusluftkvalitet, termiskt klimat, belysning och akustik.” Standarden beskriver hur parametrar för inomhusluftkvalitet och kategorier för inomhusmiljö kan väljas.
EN 16798-3:2025. ”Byggnaders energiprestanda. Ventilation i byggnader. Del 3: Andra byggnader än bostäder. Prestandakrav för ventilations- och rumsklimatsystem.” Standarden behandlar krav på ventilationssystem i andra byggnader än bostäder och de parametrar som beaktas vid dimensioneringen.
ISO 17772-1:2017. ”Byggnaders energiprestanda. Inomhusmiljökvalitet. Del 1: Indataparametrar för inomhusmiljö vid utformning och bedömning av byggnaders energiprestanda.” Standarden anger kriterier för inomhusmiljökvalitet, bland annat luftparametrar i utrymmen där människor vistas.
Dessa dokument fungerar som referenser vid val av grundläggande ventilationskrav. Kalkylatorn använder det luftomsättningstal och det luftflöde per person som användaren anger. Den tillämpar inte automatiskt normvärden för särskilda rumskategorier.
Metoderna tar hänsyn till olika faktorer. Beräkningen med luftomsättningstal beror på rumsvolym och hur ofta luften behöver förnyas, medan beräkningen med personantal beror på hur många som vistas där och vilket luftflöde som behövs per person. Resultaten kan därför skilja sig avsevärt även för samma rum.
Välj luftomsättningstal efter rummets användning, hur intensivt det nyttjas och kraven på inomhusluftens kvalitet. För bostadsrum övervägs ofta 0.5-1 1/h, men det är inget generellt krav. Vid större fuktavgivning eller utsläpp av föroreningar kan ett betydligt högre tal behövas.
Vid samma golvarea har ett högre rum större volym. Om luftomsättningstalet är oförändrat ökar luftflödet proportionellt mot rumshöjden. Om höjden exempelvis ökar från 2.5 till 3 m stiger luftflödet som beräknas efter luftomsättning med 20%.
Värdet beror på rummets användning, personernas aktivitet och önskad inomhusluftkvalitet. För en preliminär uppskattning kan 30 m³/h per person användas, men även 20, 40 eller 60 m³/h kan övervägas. Vid normbaserad beräkning väljs flödet enligt tillämpliga krav och kategori för inomhusmiljö.
Båda metoderna bestämmer luftflödet för samma rum men utifrån olika kriterier. En summering kan överskatta ventilationsbehovet genom att samma luftomsättning räknas två gånger. Genom att välja maxvärdet uppfylls båda kriterierna utan att flödena adderas mekaniskt.