Den här kalkylatorn bestämmer det luftflöde som krävs för ventilation av ett rum. Den används för en preliminär dimensionering av kapaciteten för ett tillufts- eller frånluftssystem och för att kontrollera luftomsättning baserat på luftomsättningstal eller antal personer.
Resultatet anges i m³/h och omvandlas dessutom till L/s för att underlätta jämförelse med datablad för utrustning och projekterade värden.
Metodens idé. Först beräknas rummets volym. Därefter multipliceras den med valt luftomsättningstal. Luftomsättningstalet anger hur många gånger luften i rummet ska förnyas under 1 timme.
Indata. Rumsarea S i m2. Rumshöjd H i m. Luftomsättningstal n i 1/h.
V = S · H
L = n · V = n · S · H
Enheter. Om höjden anges i centimeter omvandlas den som H(m) = H(cm) / 100. Det resulterande luftflödet L fås i m3/h.
Praktisk riktlinje. Vanliga riktvärden är n = 0,5…1,0 1/h för grundventilation i bostadsrum och n = 2…6 1/h för rum med mer fukt eller lukt. Exakta värden väljs utifrån rumsfunktion och önskad kategori för inomhusluftkvalitet.
Metodens idé. Luftflödet beräknas som antal personer multiplicerat med dimensionerande luftflöde per person. Metoden är användbar när beläggningen är känd och är dimensionerande.
Indata. Antal personer N. Luftflöde per person q i m3/h·person.
L = N · q
Valda värden. Kalkylatorn använder fasta riktvärden: q = 20 m3/h·person (låg aktivitet), q = 40 m3/h·person (måttlig aktivitet), q = 60 m3/h·person (hög aktivitet).
Valprincip. I praktiken beräknas luftflödet ofta på flera sätt och det högre värdet väljs som erforderlig systemkapacitet för att ge en marginal för inomhusluftkvalitet.
Så jämförs resultaten. Om metoden med luftomsättningstal ger ett högre värde än personmetoden är rumvolym och förnyelsefrekvens vanligtvis dimensionerande. Om personmetoden ger ett högre värde är beläggningstäthet och emissionsbelastning från personer dimensionerande.
Omvandling från m³/h till L/s. För jämförelse med vissa referenser och ventilationsutrustning omvandlas luftflödet så här:
L(L/s) = L(m³/h) / 3,6
Avrundning. Värdet i L/s avrundas till 0,01. Värdet i m³/h kan användas som dimensionerande värde utan extra avrundning vid val av utrustning.
Jämn omblandning. Det antas att luften i rummet är väl omblandad och att inomhusluftkvaliteten kan beskrivas med ett genomsnittligt tillufts- eller frånluftsflöde.
Stationärt tillstånd. Beräkningen motsvarar en konstant belastning och tar inte hänsyn till kortvariga toppar, vädring via fönster eller dagliga beläggningsprofiler.
Ingen korrigering för läckage och obalans. Infiltration, överströmning genom springor och obalans mellan tilluft och frånluft läggs inte till som separata faktorer. Om de är betydande ökas luftflödet vanligtvis med en projekteringsmarginal.
EN 16798-1. ”Byggnaders energiprestanda. Ventilation av byggnader. Indataparametrar för inomhusmiljön” används för att välja kategorier för inomhusluftkvalitet och relaterade ventilationskrav.
ISO 17772-1. ”Byggnaders energiprestanda. Indataparametrar för inomhusmiljön” används som grundreferens för att definiera målparametrar för inomhusmiljön och angreppssätt för att säkerställa inomhusluftkvalitet.
EN 16798-3. ”Ventilation av icke-bostadsbyggnader. Prestandakrav för ventilations- och rumsbehandlingssystem” stödjer tolkning av krav på luftflöden och projekteringslösningar för ventilationssystem.
Metoderna speglar olika dimensionerande faktorer. Metoden med luftomsättningstal är kopplad till rumvolym och förnyelsefrekvens, medan personmetoden är kopplad till emissionsbelastning från personer. I projektering jämförs ofta båda resultaten och det högre luftflödet väljs.
Det finns inget enda värde för alla rum eftersom kravet beror på rumsfunktion och kategori för inomhusluftkvalitet. Vanliga riktvärden ligger kring 0,5…1,0 1/h för grundventilation och högre värden för rum med mer fukt eller lukt. Specifika mål väljs utifrån rumsfunktion och angreppen i EN 16798-1 och ISO 17772-1.
Liter per sekund används ofta i referenser och i beskrivningar av ventilationskomponenter. Omvandlingen görs med L(L/s) = L(m³/h) / 3,6. Det är samma luftflöde uttryckt i en annan enhet.
Luftflödet anger den erforderliga kapaciteten volymmässigt, men fläktval kräver vanligtvis också en uppskattning av tryckförluster i kanalsystemet och utrustningens prestandakurva. För ett snabbt förval tas luftflödet med en marginal och förfinas sedan med en aerodynamisk beräkning och fläktens driftpunkt.
Detta är en förenklad ventilationsberäkning för att bestämma erforderligt luftflöde enligt valt kriterium. Infiltration och vädring via fönster beror starkt på byggnaden, vind och användningsförhållanden. Om de är viktiga justeras luftflödet vanligtvis med en projekteringsmarginal eller bedöms med en separat beräkning.