Kalkylatorn beräknar väggyta i kvadratmeter utifrån rummets mått eller måtten på en enskild vägg. Resultatet är lämpligt för en preliminär uppskattning av färg, tapeter, puts, spackel och andra ytbehandlingsmaterial, och även för att kontrollera ytan före renoveringsarbete.
Beräkningen kan utföras med hänsyn till fönster- och dörröppningar. Användaren får både den totala väggarean och arean utan öppningar, det vill säga nettoarean som faktiskt ska ytbehandlas.
Grundberäkning beror på det valda upplägget. Om ett rektangulärt rum används bestäms först omkretsen utifrån rummets längd och bredd och multipliceras sedan med väggarnas höjd.
S = 2 × (A + B) × H
Här är A och B rummets längd och bredd i m, H är väggarnas höjd i m och S är den totala väggarean i m2. Denna ordning innebär att kalkylatorn först bestämmer den sammanlagda längden av alla fyra väggar och sedan omvandlar den till area med hjälp av höjden.
Förenklad beräkning används när längden på en enskild vägg eller den totala omkretsen för ett oregelbundet rum är känd. I detta fall bestäms arean som produkten av längd och höjd.
S = L × H
Här är L väggens längd eller den totala vägglängden i m och H är höjden i m. Detta tillvägagångssätt är praktiskt för rum med oregelbunden form, där det är enklare att mäta den totala omkretsen än att dela upp konturen i separata rektanglar.
Öppningsarea kan anges direkt som ett totalvärde i m2 eller beräknas utifrån mått och antal för fönster och dörrar. Om måtten anges separat bestämmer kalkylatorn först arean för varje typ av öppning och summerar dem sedan.
Sopenings = nw × bw × hw + nd × bd × hd
Här är n antalet, b bredden i m och h höjden i m. Därefter bestäms netto väggarea genom att öppningsarean dras av från den totala arean.
Snet = S - Sopenings
Slutresultat beror på om öppningar ska tas med i beräkningen eller inte. Om fönster och dörrar inte dras av är resultatet den totala väggarean S. Om avdrag är aktiverat bestämmer kalkylatorn även arean utan öppningar Snet, och detta är vanligtvis det värde som används för att beräkna ytbehandlingsmaterial.
Resultatbegränsning används som skydd mot felaktiga inmatningar. Om den totala öppningsarean är större än den totala väggarean går resultatet inte till negativa värden utan sätts till 0 m2.
Total väggarea används oftare för en geometrisk bedömning av rummet och för att jämföra planlösningsalternativ. Netto väggarea används oftare för att beräkna åtgången av färg, tapeter, puts, spackel, beklädnader och andra material som bara appliceras på den yta som faktiskt ska täckas.
Resultatets noggrannhet beror på mätningarnas noggrannhet. I praktiken mäts väggarnas längd, bredd och höjd vanligtvis med en noggrannhet på minst 0,01 m, och vid komplex vägggeometri är det vanligt att dela upp ytan i enkla delar och sedan summera deras areor.
Normativ grund för beräkning av yta beror på syftet med mätningen. För bygg- och ytbehandlingsarbeten baseras beräkningen vanligtvis på geometrisk mätning av faktiska dimensioner i meter och kvadratmeter, medan projektdokumentation använder regler från europeiska standarder i serien Eurokod, där ett enhetligt SI-enhetssystem och konsekventa principer för att definiera geometri tillämpas.
Europeiska standarder som fungerar som allmänna referenser för att beskriva byggnadsobjekts dimensioner och geometri omfattar EN 1990 Eurokod. Grundläggande dimensioneringsregler för bärverk och EN ISO 80000-3 Storheter och enheter. Rum och tid. För ytbehandlingsmaterial och utförande av arbeten används även tillverkarnas tekniska datablad och projekterade mått som referenser, eftersom de definierar vilken yta som anses vara den yta som ska täckas.
Kalkylatorn för väggarea visar den totala arean av vertikala ytor i m2 och vid behov även arean utan fönster och dörrar. Detta är användbart när du snabbt behöver beräkna väggarea för målning, putsning, spackling eller tapetsering.
Om målet är att beräkna ytbehandlingsmaterial dras arean för fönster och dörrar vanligtvis av för att få en mer realistisk täckyta. Om en allmän geometrisk beräkning av rummets väggarea behövs används oftare hela arean utan avdrag.
Ja, i så fall används vanligtvis den totala längden av alla väggar eller den totala omkretsen, och därefter multipliceras denna med höjden. Detta gör det möjligt att beräkna väggarea även när rummet inte är rektangulärt.
Detta händer om den angivna arean för fönster och dörrar är större än den totala väggarean. I så fall begränsar kalkylatorn för väggarea resultatet till ett minimivärde på 0 m2 för att utesluta ett fysiskt omöjligt negativt resultat.
För en preliminär uppskattning av material är denna beräkning vanligtvis lämplig. Vid inköp med lägre risk för materialbrist läggs ofta ett arbetsmarginal till den beräknade väggarean, och dess värde beror på typen av ytbehandling, läggningsmönstret och mängden kapning.