Den här kalkylatorn för ledningsmotstånd beräknar elektrisk resistans och konduktans för en kabel eller ledare baserat på material, längd och tvärsnittsarea eller diameter. Den används vid dimensionering av elinstallationer för att uppskatta resistiva förluster, spänningsfall och värmeutveckling i ledningar. Resultaten är tillämpbara för både enfas- och trefaskretsar i lågspänningssystem.
Materialets resistivitet är utgångspunkten för beräkningen. Kalkylatorn använder typiska värden vid 20 °C, till exempel koppar ≈ 0,0175 Ω·mm2/m och aluminium ≈ 0,0283 Ω·mm2/m. Dessa värden anger hur stort motstånd en meter ledare får vid en area på 1 mm2.
Tvärsnittsarea används direkt i huvudformeln för resistans. Om diametern anges räknas arean först ut geometriskt enligt A = π × d² / 4, där d är ledardiametern i millimeter. Detta säkerställer att samma fysikaliska samband används oavsett indata.
Resistans för en ledare beräknas med sambandet R = ρ × L / A, där ρ är materialets resistivitet (Ω·mm2/m), L är längden i meter och A är arean i mm2. Resultatet är motståndet i ohm (Ω) för en enskild ledare.
Slingresistans fås genom att fördubbla resistansen för en ledare: R_slinga = 2 × R. Detta används eftersom strömmen alltid går fram och tillbaka i en krets, till exempel via fas och nolla. Slingresistansen är avgörande vid beräkning av spänningsfall och effektförluster.
Temperaturkorrigering tar hänsyn till att resistansen ökar med stigande ledartemperatur. Om temperatur används justeras resistiviteten enligt ρ(T) = ρ₍20₎ × (1 + α × (T − 20)), där α är materialets temperaturkoefficient och T temperaturen i °C.
Spänningsfall beräknas när lastström I anges, enligt ΔU = I × R_slinga. Förhållandet mellan spänningsfall och nominell spänning ger procentuellt spänningsfall, vilket ofta jämförs med rekommenderade gränser i IEC 60364 och HD 60364.
Effektförluster i ledningen bestäms av P = I² × R_slinga. Detta värde i watt visar hur mycket elektrisk energi som omvandlas till värme i kabeln och är viktigt vid termisk dimensionering.
Den används för att beräkna kabelresistans, spänningsfall och effektförluster i elledningar. Detta är viktigt vid planering av installationer för att säkerställa korrekt funktion och undvika överhettning.
Aluminium har högre resistivitet än koppar, vilket innebär större motstånd vid samma längd och area. Därför krävs ofta större kabelarea i aluminium för samma elektriska prestanda.
Resistansen är direkt proportionell mot längden. En dubbelt så lång kabel ger dubbelt så högt motstånd, vilket ökar både spänningsfall och effektförluster.
Temperaturkorrigering är viktig vid höga belastningar eller varma miljöer, eftersom uppvärmda ledare får högre resistans. Detta kan annars underskattas om man endast räknar vid 20 °C.
Resultaten ger en teknisk uppskattning och är lämpliga för förstudier och kontrollräkningar. För slutlig dimensionering bör de jämföras med tabeller och krav enligt gällande standarder som IEC 60364.