Kalkylatorn för staketspjälor hjälper dig att beräkna hur många staketspjälor, stolpar och reglar som behövs för en rak staketsträcka. Den beräknar också längden på en spjäla och en stolpe samt den totala längden av spjälor, stolpar och reglar som behövs för staket av metall, trä eller PVC.
Beräkningen lämpar sig för en preliminär materialuppskattning och för att jämföra olika staketlösningar med olika spjälbredder, mellanrum, stolpavstånd och antal rader med reglar.
Beräkningsprincip. Kalkylatorn placerar spjälor med angiven bredd längs staketets längd och tar hänsyn till det valda mellanrummet mellan angränsande element. Endast hela spjälor som ryms helt inom den angivna staketlängden räknas.
Beräkningen tar hänsyn till att inget extra mellanrum behövs efter den sista spjälan. Resultatet motsvarar därför den faktiska linjära placeringen och inte bara en enkel division av staketlängden med summan av spjälans bredd och mellanrummet.
Spjälans längd. Avståndet från marken dras av från staketets totala höjd. Om staketets höjd till exempel är 1800 mm och avståndet från marken är 100 mm, blir längden på en spjäla 1700 mm.
Total längd. Den totala längden av staketspjälorna beräknas genom att antalet hela spjälor multipliceras med längden på en spjäla. Ingen extra marginal för kapning, skador eller reservdelar läggs till automatiskt.
Antal sektioner. Det angivna stolpavståndet betraktas som det maximalt tillåtna avståndet mellan angränsande stolpar. Om staketlängden inte kan delas exakt med detta avstånd läggs en extra sektion till så att hela staketlängden täcks.
Antal stolpar. En stolpe placeras i början och slutet av staketlinjen samt mellan angränsande sektioner. Därför är antalet stolpar alltid en fler än antalet sektioner.
Standardavstånd. Med standardavstånd har de flesta sektionerna den angivna längden, medan den sista sektionen kan bli kortare vid behov. Ett staket som är 10 m långt med ett stolpavstånd på 3 m ger till exempel fyra sektioner och fem stolpar.
Jämnt avstånd. Om jämnt stolpavstånd väljs behåller kalkylatorn det nödvändiga antalet sektioner men fördelar staketets totala längd jämnt mellan dem. För ett 10 m långt staket med ett angivet maximalt avstånd på 3 m blir resultatet fyra lika stora sektioner på 2.5 m.
Längd på en stolpe. Den nödvändiga stolplängden är summan av höjden ovan mark och det angivna nedgrävningsdjupet. Med en höjd på 1700 mm och ett nedgrävningsdjup på 700 mm måste en stolpe därför vara 2400 mm, eller 2.4 m, lång.
Total längd. Den totala längden av stolparna beräknas utifrån längden på en stolpe och antalet stolpar. Det valda nedgrävningsdjupet påverkar därför direkt den materialmängd som behövs.
Antal rader. Kalkylatorn stöder en staketkonstruktion med 2 eller 3 horisontella rader med reglar. Varje staketsektion behöver en separat regeldel i varje rad.
Fyra sektioner kräver till exempel 8 regeldelar med två rader eller 12 regeldelar med tre rader.
Total regellängd. Varje rad med reglar löper längs hela staketets längd. Ett staket på 20 m kräver därför 40 m reglar med två rader eller 60 m med tre rader.
Stolpavstånd. För metallstaket vid bostäder används ofta ett stolpavstånd på cirka 2000-2500 mm. För högre staket, mindre vindgenomsläppliga fyllningar eller högre vindlaster används ofta ett mindre avstånd.
Antal reglar. Två rader används ofta för relativt låga staket. Tre rader används för högre konstruktioner eller när extra styvhet och en mellanliggande fästpunkt för staketspjälorna behövs.
Avstånd mellan spjälorna. Det finns inget enda universellt värde. Avståndet väljs utifrån önskad insyn, bredden på den valda profilen och staketets vindgenomsläpplighet. Ett större mellanrum minskar antalet staketspjälor som behövs för samma staketlängd.
Avstånd från marken. Avståndet från marken minskar längden på varje spjäla men påverkar inte antalet längs staketet. Det väljs vanligtvis med hänsyn till ojämnheter i marken, underhåll av området och skydd av staketets nedre del mot kontinuerlig kontakt med marken.
Nedgrävningsdjup för stolpar. Kalkylatorn använder det djup som användaren anger utan att tillämpa korrigeringsfaktorer. I praktiken bör det nödvändiga djupet väljas med hänsyn till markförhållanden, stakethöjd, stolpdimensioner, infästningsmetod och vindlaster.
Staketspjälor. Resultatet omfattar endast hela element som ryms inom den angivna staketlängden med det valda mellanrummet.
Stolpar. Antalet bestäms så att hela staketlinjen delas upp i sektioner utan att det angivna stolpavståndet överskrids.
Reglar. Antalet beror på antalet staketsektioner och de valda 2 eller 3 raderna, medan den totala längden beror på staketlängden och antalet rader.
Materialreserv. Kalkylatorn använder ingen fast faktor för spill eller reserv. Vid inköp av material kan extra material läggas till separat för kapning, skarvar, eventuella skador och monteringsbehov.
Vindlaster. För val av stolpavstånd, dimensioner på konstruktionsdelar och infästningar används i europeisk praxis EN 1991-1-4, Eurokod 1: Laster på bärverk. Del 1-4: Allmänna laster. Vindlast.
Stålelement. För kontroll av metallstolpar och reglar är EN 1993-1-1, Eurokod 3: Dimensionering av stålkonstruktioner. Del 1-1: Allmänna regler och regler för byggnader tillämplig.
Grundläggning och mark. För bedömning av hur stolpar förankras i marken används relevanta bestämmelser i EN 1997-1, Eurokod 7: Geoteknisk dimensionering. Del 1: Allmänna regler.
Utförande av metallkonstruktioner. Krav på tillverkning och utförande av stålelement behandlas i EN 1090-2. Utförande av stål- och aluminiumkonstruktioner. Del 2: Tekniska krav för stålkonstruktioner.
Med standardstolpavstånd behåller kalkylatorn det angivna avståndet för hela sektioner. Om en del av staketlängden återstår bildar den en kortare sista sektion. Om lika långa sektioner önskas kan alternativet för jämnt stolpavstånd användas.
Det undviker en kort sista sektion och skapar sektioner med samma längd längs hela staketet. Kalkylatorn bestämmer först det nödvändiga antalet sektioner och fördelar sedan staketets totala längd jämnt mellan dem.
Ett mindre stolpavstånd ger fler staketsektioner, vilket ökar antalet separata regeldelar. Varje horisontell rad med reglar löper dock fortfarande längs hela staketets längd. Därför förblir den totala längden för en rad oförändrad när staketlängden är densamma.
Avståndet från marken minskar längden på varje spjäla och därmed den totala materiallängden. Det påverkar inte antalet spjälor, som bestäms av staketlängden, spjälbredden och avståndet mellan angränsande element.
Tre rader används vanligtvis för högre staket eller när den fria längden på spjälorna mellan fästpunkterna behöver minskas. Det slutliga valet beror på elementens höjd och styvhet, stolpavståndet och vindlasterna.