Marksten och stenplattor

Metod för beräkning av marksten och stenplattor

Beräkningen av marksten och stenplattor uppskattar antalet stenar och plattor som behövs för en rektangulär yta med hänsyn till produktmått, fogbredd, läggningsmönster och återanvändning av lämpliga kapbitar. Den beräknar också beläggningsytan, antalet enheter inklusive ett eventuellt tillägg och volymen sättmaterial.

Beräkningen är avsedd för preliminär materialplanering till gångar, uteplatser, terrasser och andra rektangulära stenbeläggningar. Antalet stenar bestäms från det geometriska läggningsmönstret, inte bara genom att dela hela ytan med arean för en sten.

Riktvärden och rekommendationer

Beräkning av yta och stenarnas mått

Ytans area beräknas genom att längden multipliceras med bredden. Båda måtten anges i meter och resultatet i m².

S = L × B

Här är L ytans längd i meter och B dess bredd i meter.

Arean för en sten beräknas utifrån längden och bredden. Måtten i centimeter omvandlas till meter genom division med 100.

S1 = (l / 100) × (b / 100)

Här betecknar l och b längden och bredden för en marksten i centimeter. Den beräknade arean i m² visas som referensvärde.

Fogbredd och läggningsmönster

Fogbredden tas med vid placeringen av intilliggande stenar. Avståndet mellan startkanterna på två angränsande stenar motsvarar stenens mått plus fogbredden. Ett separat läggningssteg beräknas i varje riktning:

P1 = (l + s) / 100

P2 = (b + s) / 100

Här är s fogbredden i centimeter, medan P1 och P2 är läggningsstegen i meter. En sten på 22 × 12 cm med en fog på 0,3 cm får exempelvis stegen 22,3 cm på längden och 12,3 cm på bredden.

Rak läggning placerar stenarna i linjerade rader utan horisontell förskjutning. Kalkylatorn räknar hela stenar som får plats i varje rad och bestämmer separat vilka kapade delar som behövs längs kanterna.

Halvförband innebär att varannan rad förskjuts med halva det horisontella läggningssteget. Vid ett steg på 22,3 cm är förskjutningen exempelvis 11,15 cm. Detta förändrar antalet och storleken på kapbitarna.

Beräkning av stenantal och återanvändning av kapbitar

Hela stenar räknas utifrån sin faktiska placering inom den rektangulära ytan. En sten som ligger helt innanför gränsen räknas som hel. Där en sten passerar kanten beräknas måtten på den del som behövs.

Återanvändning av kapbitar ingår i materialuppskattningen. Kalkylatorn undersöker om nödvändiga delar kan tas ur rester från andra stenar. En kapbit får vridas 90° om måtten passar och inga ytterligare fogar behöver införas i beläggningen.

För att minska materialåtgången jämförs upp till 18 kombinationer av kapordning och fördelning av restbitar. Alternativet som kräver minst antal nya hela stenar väljs. Det kan minska spillet men garanterar inte ett absolut minimum för varje möjligt mönster.

Totalt antal stenar är summan av stenar som läggs hela och ytterligare hela stenar som behövs för att få fram samtliga kapade delar.

N = N1 + N2

Här är N1 antalet hela stenar och N2 antalet extra hela stenar som används för kapning. Lämpliga rester återanvänds, så varje kapbit kräver inte nödvändigtvis en ny sten.

Beräkningen förutsätter rektangulära stenar med angivna mått och en sågspårsbredd på 0 mm. Faktiska kapförluster kan öka materialbehovet.

Uppskattning enbart utifrån area

När endast arean är känd, uppskattas antalet stenar. Ytan delas med produkten av stenens mått inklusive fogbredden i båda riktningarna. Resultatet avrundas uppåt till närmaste heltal.

N = ceil(S / (P1 × P2))

Här är S ytans area i m², medan P1 och P2 är läggningsstegen i meter. Funktionen ceil betyder avrundning uppåt till närmaste heltal.

I detta läge går det inte att fastställa kantstenarnas placering. Kapning och återanvändning av rester räknas därför inte med. För beräkning enligt den faktiska läggningen behövs ytans längd och bredd.

Extra materialtillägg

Materialtillägg läggs till som en procentandel av det beräknade stenantalet. Det täcker skador, kapförluster och annat oförutsett materialbehov.

Ntotal = ceil(N × (1 + p / 100))

Här är N antalet stenar före tillägget och p tillägget i procent. Exempelvis ger 5% multiplikatorn 1,05 och 10% multiplikatorn 1,10.

Resultatet avrundas alltid uppåt till hela stenar. Vid 0% tillägg visas ingen extra mängd. Eftersom användbara kapbitar redan räknats med i grundmönstret tillämpas procentsatsen efteråt.

Beräkning av sättlagrets volym

Sättlagrets volym beräknas utifrån ytans area och lagertjockleken. Tjockleken anges i centimeter och omvandlas till meter genom division med 100. Den geometriska volymen multipliceras sedan med faktorn 1,2.

V = S × (h / 100) × 1,2

Här är V sättlagrets volym i m³, S ytans area i m² och h lagertjockleken i centimeter.

Faktorn 1,2 ökar den geometriska volymen med 20% för att ta hänsyn till packning och hanteringsförluster. Exempelvis har en yta på 15 m² med ett 10 cm tjockt lager en geometrisk volym på 1,5 m³, medan den beräknade volymen blir 1,8 m³ efter faktorn.

Faktorn är ett fast beräkningsantagande. Den verkliga mängden beror på materialets sammansättning, skick och packningsgrad.

Beräkningsnoggrannhet och europeiska standarder

Geometrisk noggrannhet beror på hur väl inmatade mått stämmer med den verkliga ytan och stenarna. För ett rektangulärt mönster räknas hela stenar, kantkapningar och lämpliga återanvändbara rester med. Resultatet är en materialuppskattning inför inköp.

Europeiska standarder som är relevanta för beläggningsmaterial omfattar:

• EN 1338 ”Marksten av betong - Krav och provningsmetoder” - för marksten av betong.
• EN 1339 ”Markplattor av betong - Krav och provningsmetoder” - för betongplattor.
• EN 1344 ”Marksten av lera - Krav och provningsmetoder” - för marktegel av bränd lera.
• EN 13242 ”Ballast för obundna och hydrauliskt bundna material till väg- och anläggningsbyggande” - för lämplig ballast i bärlager och sättlager.

Dessa standarder anger materialegenskaper och provningsmetoder. De föreskriver inte kalkylatorns formler för stenantal eller den fasta faktorn 1,2 för sättlagret.

FAQs

Varför kan lika stora ytor kräva olika många markstenar?

Stenantalet beror inte bara på arean utan även på ytans längd och bredd. Även med samma area kan kantraderna och kapbitarnas mått skilja sig åt. Beräkning med de verkliga måtten är därför mer exakt än en uppskattning baserad enbart på area.

Hur påverkar halvförband materialåtgången för marksten?

När varannan rad förskjuts med ett halvt läggningssteg ändras stenarnas läge vid kanterna. Det påverkar antalet och storleken på kapbitarna. Materialåtgången kan öka eller minska beroende på ytans geometri och möjligheten att återanvända rester.

Varför skiljer sig stenantalet från arean delad med en stens area?

Fogarna upptar en del av beläggningsytan. Dessutom behöver kantstenar ofta kapas och vissa rester kan återanvändas. Kalkylatorn tar hänsyn till dessa effekter när ett rektangulärt mönster byggs upp.

Behövs ett tillägg när kalkylatorn redan återanvänder kapbitar?

Beräkningen omfattar lämpliga kapbitar som kan användas i beläggningen. Sågspårets bredd antas däremot vara noll och skadade stenar modelleras inte. Ett extra tillägg täcker sådana förluster. Storleken beror på läggningsförhållanden och produktkvalitet.

Varför är sättlagrets volym större än arean multiplicerad med lagertjockleken?

Kalkylatorn ökar den geometriska volymen med 20% genom faktorn 1,2. Det är en reserv för packning och hanteringsförluster. Exempelvis blir en geometrisk volym på 2 m³ till 2,4 m³ när faktorn tillämpas.