Räkna ut takyta geometriskt för sadeltak, pyramidtak, valmtak och pulpettak. Kalkylatorn beräknar den faktiska ytan hos lutande takfall inklusive takutsprång, samt takvinklar, takfallslängder, takfotslängder, nockar och valmkanter.
Resultaten används för att uppskatta mängden takmaterial, bestämma takets mått och upprätta preliminära kostnadsberäkningar. Beräkningen bygger på byggnadens geometri, Pythagoras sats och trigonometriska samband.
Längd och bredd. Modellen utgår från en rektangulär byggnad med horisontella mått A och B i meter. Alla takfall antas vara plana ytor med raka kanter. På sadeltak och valmtak ligger nocken mitt över byggnadens bredd. På pyramidtak möts alla takfall i en topp ovanför planens mittpunkt.
Takutsprång. S är det horisontella avståndet från väggens utsida till takets ytterkant. Samma utsprång används runt hela byggnaden. Därför är takets horisontella mått större än byggnadens mått med två gånger utsprånget:
Ar = A + 2S
Br = B + 2S
Ar och Br är takets totala horisontella mått i meter. Exempelvis får en byggnad som är 10 m lång och 8 m bred med 0,5 m takutsprång takmåtten 11 × 9 m i plan.
Takhöjd. H mäts lodrätt från den nedre takkantens nivå till nocken eller takspetsen. För ett pulpettak är den höjdskillnaden mellan den högre och den lägre takkanten. Takfötterna på fyrsidiga tak antas ligga på samma horisontella nivå.
Lutningsvinkel. Den bestäms av förhållandet mellan takhöjden och det horisontella avståndet från takfot till nock. För sadeltak, pyramidtak och valmtak används halva den totala takbredden för huvudlutningen. För pulpettak används hela bredden.
α = arctan(H / (Br/2))
För pulpettak gäller:
α = arctan(H / Br)
Om lutningsvinkeln α är känd i grader bestäms höjden av det omvända sambandet:
H = (Br/2) × tan(α)
För pulpettak används Br i stället för halva bredden. När inmatningen växlas från höjd till vinkel avrundas den beräknade vinkeln till hela grader. En omräkning tillbaka kan därför ge en något annorlunda höjd.
Sned längd. Den beräknas med Pythagoras sats. För huvudtakfallet på ett sadeltak, pyramidtak eller valmtak gäller:
lB = √((Br/2)2 + H2)
Vid en takbredd på 9 m och en höjd på 2,3 m är det horisontella avståndet 4,5 m, den sneda längden cirka 5,054 m och taklutningen 27,1°.
Sadeltak. Det består av två lika stora rektangulära takfall. Ytan för ett takfall är hela taklängden multiplicerad med den sneda längden. Den totala takytan är dubbelt så stor:
Ftot = 2 × Ar × lB
Pyramidtak. Det har fyra triangulära takfall som möts i en gemensam topp. Två har basen Ar och de andra två Br. Den sneda höjden hos det andra paret beräknas utifrån halva taklängden:
lA = √((Ar/2)2 + H2)
Arean av varje triangel är halva produkten av basen och den sneda höjden. Den totala ytan för de fyra takfallen är:
Ftot = Ar × lB + Br × lA
Valmtak. Det består av två trapetsformade huvudtakfall och två triangulära gavelvalmar. Nocklängden R anges direkt i meter. Nocken är centrerad längs takets längd, så det horisontella avståndet från varje takfot vid gaveln till nockens början blir:
(Ar - R)/2
Den sneda höjden på ett gaveltakfall beräknas som:
lA = √(((Ar - R)/2)2 + H2)
Huvudtakfallet är en trapets med parallella sidor Ar och R. Varje gaveltakfall är en triangel. Den totala takytan är:
Ftot = (Ar + R) × lB + Br × lA
Nocklängden måste vara större än 0 och mindre än byggnadens längd A. Om huvudtakfall och gaveltakfall ska ha samma lutning kan man vid A större än B välja R = A - B. Andra nocklängder ger olika lutningsvinklar.
Pulpettak. Det modelleras som ett enda lutande rektangulärt plan. Dess sneda bredd bestäms utifrån hela takbredden och höjdskillnaden:
Ftot = Ar × √(Br2 + H2)
För samtliga fyra takformer fås totalytan genom att de geometriska takfallsytorna summeras innan mellanresultaten avrundas.
Takfötter och gavelkanter. För sadeltak och pulpettak är den sammanlagda längden av de två takfötterna 2 × Ar. På pyramidtak och valmtak går takfoten runt hela omkretsen, vilket ger 2 × (Ar + Br). De fyra sneda gavelkanterna på ett sadeltak har sammanlagt längden 4 × lB. De två ändkanterna på ett pulpettak motsvarar tillsammans två gånger takets sneda bredd.
Nock. På sadeltak är nocklängden Ar. På valmtak används den angivna längden R. Pyramidtak och pulpettak saknar nock i den använda geometriska modellen.
Valmkanter. På pyramidtak och valmtak är detta raka avstånd i rymden från nockändarna eller takspetsen till takets hörn. Horisontella förskjutningar i båda riktningarna och höjden H räknas med. Den sammanlagda längden är fyra gånger längden av en valmkant. För valmtak:
Lhip = 4 × √((Br/2)2 + ((Ar - R)/2)2 + H2)
För pyramidtak används samma uttryck med R = 0.
Takutsprång. I låga byggnader används ofta horisontella takutsprång på cirka 0,3-0,6 m. Måttet beror på arkitektur, takfotskonstruktion, lokalt klimat och behovet av att skydda väggarna mot nederbörd. Ett enda värde används runt hela byggnaden utan extra korrektionsfaktorer.
Taklutningar. På lutande tak är vinklar på cirka 15-45° vanliga, men tillåtet intervall beror på takmaterial och taktäckningssystem. Minsta tillåtna lutning ska kontrolleras i tillverkarens tekniska dokumentation. Ingen enda lutning passar alla material.
Europeiska standarder. Vid utformning av takform och utsprång är bland annat EN 1991-1-3 ”Eurokod 1. Laster på bärverk. Del 1-3: Snölaster” och EN 1991-1-4 ”Eurokod 1. Laster på bärverk. Del 1-4: Vindlaster” med tillhörande nationella bilagor relevanta. Standarderna beskriver snö- och vindlaster som beaktas vid valet av projekterade mått och taklutningar.
Beräkningsfaktorer. Takytan bestäms direkt från de lutande planens geometri. Påslagsfaktorn är 1,00, vilket innebär 0% extra yta. Ingen korrigering för överlappning eller spill vid kapning av taktäckning tillämpas. Materialpåslag bestäms separat för den aktuella takbeläggningen.
Noggrannhet. Ytor visas med 0,01 m², längder med 0,001 m och vinklar med 0,1°. Inga mellanresultat avrundas. Summan av takfallsytor som visas var för sig kan därför avvika något från totalytan som beräknats utifrån ursprungsvärdena.
Byggnadens planmått tar inte hänsyn till lutande takfall eller takutsprång utanför väggarna. Med samma horisontella mått ger större lutning längre takfall och större yta. Ett sadeltak på ett hus som är 10 × 8 m, med 0,5 m utsprång och 2,3 m höjd, har exempelvis en takyta på cirka 111,18 m².
Mät horisontellt från väggens utsida till takets ytterkant, inte längs den lutande ytan. När du ska räkna ut takyta används samma utsprång längs hela omkretsen. Båda planmåtten ökar därför med dubbla utsprånget.
En förändrad nocklängd fördelar ytan på ett annat sätt mellan trapetsformade huvudtakfall och triangulära gaveltakfall. Med oförändrade yttermått och höjd ändras även lutningen på gaveltakfallen och valmkanternas längder. Ange därför den faktiska eller planerade nocklängden.
Om ett rektangulärt hus har olika längd och bredd blir avstånden från den centrala spetsen till takfötterna olika i de två riktningarna. Vid samma höjd ger detta olika vinklar. Alla fyra takfall får samma lutning när planformen är kvadratisk och takutsprången är lika.
Båda metoderna bygger på samma geometriska samband och ger samma yta med likvärdiga indata. Genom att ange en känd nockhöjd undviks avrundning av vinkeln. Om den projekterade vinkeln är känd i grader beräknas höjden trigonometriskt före takfallslängder och ytor.